en bekännelse
Jag har ständigt tänkt på hur mycket jag väger, och hur många centímetrar fett jag har runt min midja och lår. Enda sen Adam föddes så har det tagit upp en stor del utav min vardag, jag började powerwalka 1-1,5h per dag och det gav resultat ganska fort. Jag åt kalorisnål mat och bytte ut allt som hade med grädde att göra till vatten. Jag stod och drog i mitt fett framför spegeln och klagade till Robert hur jag hade förstört min kropp, varför skulle just jag tryckt i mig en massa chips och flera kg godis varje vecka.
Jag vägde mig varje morgon, helt naken för att få fram den exakta siffran på vågen. Hade jag gått upp ett 1hg, eller gått ner för lite så gick jag ut i raskfart med musik i öronen tills svetten bara rann av mig. (Då var Adam så liten, så att gå ut och gå med honom i barnvagnen var bara till en fördel för både mig och Adam.) Vågen gjorde mig blind, mina vänner sa åt mig flera gånger att sluta väga mig men jag kunde inte. Var helt säker på att jag skulle nå min målvikt innan sommaren. Vilket jag inte gjorde. Det gjorde mig sjävklart helt förkrossad.
Nu, ca ett år senare är jag magrare än jag någonsin varit till min längd. Mina benkotor spretar ut lite här och var. Fick senast höra en kommentar idag över hur smala handleder jag har, och jag kan ju hålla med om att det inte är allt för trevligt att se varenda ben jag har i mina fingrar som just nu gilder över tangentbordet. Kulan på handleden ser ut som en vindruva och det är inte vackert någonstans!
Senast häromdagen trök jag i mig 1/4 L glass och chockladsås, efteråt mådde jag illa. Jag mådde illa utav ångest för att jag hade tryckt i mig en massa kalorier. JAG vill inte ha ångest för varje gång jag äter mat eller dylik, jag vill inte höra att jag är äckligt smal. Jag vill ha en normal byggd kropp och ett gott sinne.
Just nu kämpar (läs försöker) gå upp i vikt, men vad ska jag göra när jag bara rasar?
Tänk efter riktigt ordentligt innan du hjärntvättar dig för hårt, du är fin som du är. Inte som en barbie docka.
Gör som jag, erkänn för dig själv innan det är försent.
Kämpa på vännen, det kommer att gå bra ska du se <3
Åh gumman :( Jag vet hur det kan gå. Vågen gör en blind. Man ska aldrig, aldrig gå efter vikt utan efter centimeter runt främst midja. Du är väldigt lång och därmed väger man oftast lite mer på grund av det och det är så det ska vara. Herbalife hade varit en bra lösning, men samtidigt vet jag att det var lite för häftigt pris för eran del, vilket jag kan förstå. Försöka att äta mycket fet fisk såsom lax och försök få i dig proteiner. Jag lider med dig. För inte så längesen blev jag kallad för benrangel och att jag var äckligt smal, vilket inte alls var kul eftersom jag bara rasade i vikt utan att kunna göra nåt åt det, trots att jag åt hur mycket som helst. Jag hoppas verkligen det löser sig. Kramar
